Och med 'vilket' menar jag att dom är outstanding ...
Ett coverband skall egentligen inte låta som originalet, men när det gäller Pink Floyd så skall det vara så.
Jag har att tacka min fru att jag fick se och uppleva dom. Det är två saker som spelar in.
Dels så var vi i London på semester i maj 2012 och dels så gick vi förbi Royal Albert Hall första dagen.
Vi gick förbi annons tavlorna för Royal Albert Hall och min fru sa - 'titta där, skall du inte se dom'.
Brit Floyd skulle spela nästa dag. Ingen av oss visste vem dom var, men namnet gav en klang av igenkännande.
- Nä, sa jag.
- Jo, det ska vi, sa hon.
Och så blev det så. Vi köpte biljetter och vi hade ingen aning om var vi skulle hamna.
Nästa dag gick vi dit, men med taxi vill jag minnas. Det regnade, så vi åkte från Bayswater genom Hyde Park.
Vi var där en timme innan och fick insupa atmosfären av denna klassiska teater, arena. Kalla den vad ni vill, men det var häftigt.
Vi hade fått dom bästa platser man kan tänka sej och prick halv åtta började Brit Floyd och jag har bara en sak att säga. Dom tre timmar som dom spelade är något av det mest fantastiska jag har varit med om.
Syd Barretts syster var där och talade. Hon engagerar sej i utvecklingsstörda barn och ungdomar och hade med sig en kör bestående av några av dessa barn.
Och dom var ju naturligtvis med i Another Brick In The Wall. Det var bara ett slag rakt in i magen.
Tre timmar senare gick jag ut, helt tom i huvudet, men en fantastisk upplevelse rikare.
Det var en av de bästa kvällar som jag varit med om.
Grisen var där, Echoes var där, kören var där och gitarrerna var där.
Tack Ursula.
Och året efter, 2013 oktober, åkte vi tillbaka till Royal Albert Hall och såg dom igen. Lika bra, om inte bättre.
Och nu i oktober 2014 skall vi se dom igen. Livet är gott.
The Wall - Side one - Red Rocks 2013
The Dark Side Of The Moon - Side Two - Red Rocks 2013
Echoes Part One - Liverpool 2011
Wish You Were Here - Red Rocks 2013
Ett coverband skall egentligen inte låta som originalet, men när det gäller Pink Floyd så skall det vara så.
Jag har att tacka min fru att jag fick se och uppleva dom. Det är två saker som spelar in.
Dels så var vi i London på semester i maj 2012 och dels så gick vi förbi Royal Albert Hall första dagen.
Vi gick förbi annons tavlorna för Royal Albert Hall och min fru sa - 'titta där, skall du inte se dom'.
Brit Floyd skulle spela nästa dag. Ingen av oss visste vem dom var, men namnet gav en klang av igenkännande.
- Nä, sa jag.
- Jo, det ska vi, sa hon.
Och så blev det så. Vi köpte biljetter och vi hade ingen aning om var vi skulle hamna.
Nästa dag gick vi dit, men med taxi vill jag minnas. Det regnade, så vi åkte från Bayswater genom Hyde Park.
Vi var där en timme innan och fick insupa atmosfären av denna klassiska teater, arena. Kalla den vad ni vill, men det var häftigt.
Vi hade fått dom bästa platser man kan tänka sej och prick halv åtta började Brit Floyd och jag har bara en sak att säga. Dom tre timmar som dom spelade är något av det mest fantastiska jag har varit med om.
Syd Barretts syster var där och talade. Hon engagerar sej i utvecklingsstörda barn och ungdomar och hade med sig en kör bestående av några av dessa barn.
Och dom var ju naturligtvis med i Another Brick In The Wall. Det var bara ett slag rakt in i magen.
Tre timmar senare gick jag ut, helt tom i huvudet, men en fantastisk upplevelse rikare.
Det var en av de bästa kvällar som jag varit med om.
Grisen var där, Echoes var där, kören var där och gitarrerna var där.
Tack Ursula.
Och året efter, 2013 oktober, åkte vi tillbaka till Royal Albert Hall och såg dom igen. Lika bra, om inte bättre.
Och nu i oktober 2014 skall vi se dom igen. Livet är gott.
The Wall - Side one - Red Rocks 2013
The Dark Side Of The Moon - Side Two - Red Rocks 2013
Echoes Part One - Liverpool 2011
Wish You Were Here - Red Rocks 2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar